Luna

Posted in BABY & CHILDREN, FAMILY, LIFE, RELATIONSHIPS, SINDY

Först av allt så vill jag tacka er alla så himla mycket för alla gratulationer och även all pepp jag fått innan jag ens födde Luna, utan er hade jag inte klarat mig för ni har verkligen peppat mig till max och hållt min kämparglöd vid liv! TUSEN TACK <3

Luna Oden Sjöberg Niklasson föddes den 8 Juni kl 02:05 och han vägde 2280g & var 44.5cm. Han föddes genom en vaginal förlossning i v 34+2 som blev igångsatt pga att min njure mått väldigt dåligt för han legat i vägen för mina urinledare som lett till operation, infektioner och allvarlig blodförgiftning, detta fick min kropp att starta förlossning spontant redan i v 29 men blev lyckligtvis stoppad! 

Under min tid som sjuk och inlagd på sjukhus (6 veckor totalt) så har jag fått ta höga mängder med morfin för att klara av smärtan från min njure men även de konstanta infektionerna i min kropp (som även blev immun mot antibiotika), detta ledde till att vi var jätterädda för att Luna skulle ha allvarliga abstinenssymptom när han föddes, men efter extremt kämpande från min sida så lyckades jag dra ner mycket mer på mängderna morfin än vad läkarna ville att jag skulle, och nu efter 3 dygn i världen så blev hans abstinenskontroller avslutade då han inte visat några symtom av abstinens alls sedan han föddes och kommer inte göra det heller. Det är en sådan stor lättnad på mina axlar då jag haft världens värsta skuldkänslor angående det för att jag är den som utsatt honom för det, även om det är pga medicinskt behov.

Han har mått jättebra sedan födseln och är ovanligt stark för sin storlek, hans grepp och styrka i nacken har chockat alla läkare, men jag visste det hela tiden då jag känt att han varit mycket fysiskt starkare än hans storebror i magen och påpekat detta ofta!

Han behöver inte elektroder på kroppen längre för hans andning, puls och syrevärden är jättefina. Det enda hjälpmedlet han använder nu är en sond från näsan till magen som vi ger honom mat i (först fick han ersättning men nu har min mjölkproduktion kommit igång, så han äter enbart min bröstmjölk), och den kommer han ha tills han orkar amma en hel måltid för just nu är han så liten att han bara klarar att amma en liten stund, men det tränar vi på flera gånger om dagen och förhoppningsvis kommer han igång med det på heltid snart, annars tänker jag pumpa min mjölk och flaskmata honom istället 🙂

Varje dag blir han starkare och vi hoppas på att få komma hem så snart som möjligt så att vi kan starta igång livet som en familj på 4 istället för 3, och som det ser ut nu så kommer vi vara kvar i ca 2 veckor till innan vi får åka hem.

Nu vill jag börja så mycket jag kan med livet igen då jag fått ha det på paus från i princip allt medans jag varit sjuk, och jag har saknat att dela med mig av livet med er så därför vill jag starta igång bloggen nu igen! Mycket spännande saker är på g nu, bland annat nya livet med 2 barn, en helt ny lägenhet som vi flyttar till i slutet av augusti och sedan planering av vårat bröllop som ska ske i augusti nästa år, när jag och Michael firar 5 år tillsammans!

Vill avsluta detta inlägg med att ge min blivande man Michael den största elogen jag någonsin tilldelat någon, då han funnits där för mig genom vått och torrt igenom hela denna situationen och skött hela vårat liv utanför sjukhuset helt exemplariskt och verkligen sett till att jag fått fokusera på att bli frisk och på att kriga för Luna! Är så tacksam att jag har honom och är så himla taggad på dagen jag får gifta mig med honom. Han är verkligen kärleken i mitt liv och kommer vara det för evigt <3

7 Comments

  1. Mika says:

    Vilken kämpe du är! All lycka till er! ❤️

  2. Josefin says:

    Jag smäller av vilka fantastiska ögon Luna har!!

  3. Fanny says:

    Verkligen stort grattis och en jättestor eloge till dig som kämpat så hårt. Kan du ha en frågestund på bloggen, jag undrar en del saker och ja, hade varit intressant? 🙂

    1. sindyniklasson says:

      Absolut! Sätter igång en idag 🙂

  4. jos says:

    Grattis till Luna och att du tagit dig igenom så mkt tufft och kommit ut på andra sidan!! Är njuren bättre nu?

    1. sindyniklasson says:

      Tack snälla

  5. Ellie says:

    Stort grattis till er fina pojke 🙂 Skönt att allting har gått så bra, vilken kämpe du varit. Är lite i samma situation som dig och undrar lite vad dom gjorde när det stoppade dina förvärkar som startade redan i vecka 29? Jag bor utomlands och undrar bara hur dom gör i Sverige? Är själv i vecka 30 och har haft lite förvärkar och man vill ju gärna skjuta på förlossningen så länge det bara går. Tack snälla för svar! Lycka till med allt <3

Leave a Reply

Your email address will not be published.