Borta bra men hemma bäst

Posted in BABY & CHILDREN, DEEP THOUGHTS, FAMILY, LIFE, LUNA, SINDY

Idag hade vi möte med ett team från Karolinska sjukhuset som erbjuder hemsjukvård till bland annat prematura bebisar som är starka och stabila nog för att få vård av sina föräldrar i hemmet istället för att vara inlagd på sjukhus och ha bevakning samt få vård 24/7. Hemsjukvården kommer istället hem till barnet 2-3 gånger i veckan och hjälper till med vägning, mätning, mediciner/tillskott, sondmatningen/amning samt bidrar med andningslarm och andra hjälpmedel som kan behövas under tiden tills barnet är helt redo. 

Det som krävs för att ett prematurt barn ska få släppas från sjukhus är att de klarar av att vara utan andning/syre/puls/blodtrycksmätare, att barnet har vänt i vikt och går upp i en stadig hastighet (även att övrig tillväxt är normal), att barnet kan sondmatas utan att kräkas en större mängd samt även försöker amma mammans bröst, att barnet inte har för höga halter av gulsot och att barnet kan hålla en stadig temperatur mellan 36,7-37,2 utan att behöva en värmemadrass.

För Luna är det bara halterna av gulsot som måste ner lite till och sedan fortsätta nedåt utan att “sola” och att inte behöva värmemadrassen som krävs för att vi ska få åka hem! Som det ser ut idag så kommer han behöva “sola” tills imorgon bitti innan han är klar med den behandlingen och värmemadrassen är nu nere på lägsta styrkan så den ska vi prova stänga av inom någon dag eller så för att se hur han håller temperaturen, för den har varit lite på den lägre sidan men har börjat se stadigare ut 🙂

Jag frågade när dom tror att vi får åka hem och det kan bli så tidigt som på fredag men senast blir i början av nästa vecka! 

Även fast jag blev extremt glad av att höra detta och längtar mer än något att få komma hem så kunde jag inte hjälpa att bli ledsen samtidigt…. Har legat på sjukhus i snart 2 månader och nu ska jag få komma hem men inte få lämna hemmet tills läkarna anser att Luna är stabil nog för att slippa hemsjukvård, vilket kan ta flera veckor, allt beror ju på när sonden och andningslarmet (ett larm som är kopplat till honom för att prematura bebisar har lätt att sätta spy i halsen/lungorna vilket leder till att de inte kan andas) inte behövs mer och det är så himla individuellt för alla barn så ingen vet när han kommer vara redo att äta helt själv och inte behöva bevakas med larm. 

Får sån ångest över att behöva missa halva sommaren, snart har ju Ozzy sommarlov och jag hoppas med hela mitt hjärta att vi kan vara fria från all sjukvård och få njuta av hans lov med honom som en hel, frisk och fri familj <3

4 Comments

  1. Josefin says:

    Håller tummarna för att Luna snart kommer kunna vara utan alla hjälpmedel. Men det är fantastiskt vilken sjukvård vi har i Sverige när det kommer till prematurbarn. 🙂
    Måste vara en otrolig trygghet att ha ett team som stöttar er & hjälper er.
    Styrkekramar!

  2. Julia says:

    Stort grattis till tillskottet! Så kul det är att få följa ditt liv, och jag hoppas Luna piggar på sig ❤️
    Jag har en tanke. Du skriver mycket om Luna, men hur är det med dig? Tänkt mycket på dig, med blodförgiftningen, njuren och dina smärtor.

    Kram kram!

  3. Martina says:

    Det är alltid skönt och få komma hem men jag förstår dig också, förra sommaren bodde jag enbart på sjukhus, juni – oktober va sjukhus och sen hade vi hemsjukvård. Men man får massa tid och gosa tillsammans ❤️
    Hoppas han slipper alla larm, sonden och annat fort. Det är så härligt och få se bebis ordentligt utan massa tejp i ansiktet. All lycka! / Martina, son född i 28+2 920gram.

Leave a Reply

Your email address will not be published.