Belissas

Posted in AMBASSADORSHIPS, COLLABORATIONS, LOOKS, MAKEUP/BEAUTY PRODUCTS, SINDY

(I samarbete med Belissas.)

Äntligen är det dags för en ny kampanj för tandblekningen från bästa Belissas

Jag har använt den i ungefär ett år och jag blir lika nöjd varje gång jag kör en omgång på 10 dagar med blekningen! Så nice när man känner att tänderna blivit ofräscha av kaffe och sötsaker haha. 

Eftersom det blev så högt tryck på köp sist jag la ut en rabattkod för deras Be-White Starter Kit så har jag fått möjligheten att göra det igen! 

Så köp ditt kit HÄR och använd koden SINDY50 i kassan så får ni hela 50% rabatt på hela kitet som räcker gott och väl till minst en omgång på 10 dagar. 

Det tar endast 20-40 minuter varje blekning 🙂 Jag brukar använda den när jag kollar på ett avsnitt av någon av mima favoritserier!

(I samarbete med Belissas.)

Leave a Reply

Sandra Josefin

Posted in AMBASSADORSHIPS, COLLABORATIONS, FASHION, LOOKS, SINDY, SPONSORED POST/ADS/ADLINKS

Inlägg i samarbete med Sandra Josefin.

Tanken var ju från början att amma, så jag fick världens finaste amningsbh från min vän Sandra som driver märket, Sandra Josefin, där hon skapar kläder och underkläder för gravida och ammande kvinnor som ska vara fina och attraktiva utseendemässigt men även vara bekväma och sköna att bära!

Jag har använt henne bh Elise i färgen Shiny White under min graviditet och det är seriöst den finaste och mest bekväma bh jag haft (och jag är egentligen en person som avskyr att ha bh på mig). 

Även fast jag inte ska amma nu så är det en bh jag kommer fortsätta att använda då den är så himla skön och ger ett fantastisk lyft för mina tunga och hängande bröst (efter två barn så har gravitationen gjort sitt jobb, haha!) och den är så himla snygg att ha under vilket plagg som helst och ger dessutom en jättefin spetskant att ha under ett linne om man vill att det ska synas, som jag ofta vill då jag tycker det är snyggt 🙂

Inlägg i samarbete med Sandra Josefin.

1 Comment

Feeding

Posted in BABY & CHILDREN, DEEP THOUGHTS, FAMILY, LIFE, LUNA, SINDY

Som de flesta av er som följt oss länge vet så ammade jag Lucy i över 1.5 år och slutade för att jag helt enkelt inte orkade vara hans mänskliga napp längre. Det blev för psykiskt och fysiskt krävande att inte få ha frihet (och jag gick ned alldeles för mycket i vikt) efter så långt tid, och även Michael blev påverkad av det då han blev avundsjuk på närheten som jag fick ta del av och inte han fick för att Lucy inte ville ta flaska.

Min tanke och vilja med Luna var att amma, minst i 1 år, och när han föddes så påbörjade jag amningsträning med honom och ersatte all bröstmjölksersättning med min bröstmjölk som jag pumpade ut och allt gick enligt min plan, tills jag fick ett samtal från min läkare som ändrade allt… 

Sedan jag blev sjuk så har jag fått påbörja en del nya mediciner för njuren, min smärta och psyket (då jag lider av svår ångest), och nu har jag slutat med alla mediciner förutom den för min ångest för den gör dessutom så att jag blir hungrig och mycket mer positiv generellt då jag annars kan vara en väldigt irriterad och negativ människa för ingen anledning alls (vilket i sig ger mig mer ångest för jag inte vill vara en negativ energi). Men tyvärr så ringde min läkare mig när hon skulle skriva ut en större dos av min medicin och sa att det finns en risk att det kan påverka Luna genom amningen om dosen ska bli högre, så hon avrådde från att amma om jag vill fortsätta ta medicinen.

Min värld kraschade när jag fick höra detta då amningen är något som är väldigt viktigt för mig, inte bara pga näringen och alla antikroppar utan också för närheten och hormonerna det producerar, samt att det är lättare att alltid ha maten med sig utan en massa flaskor osv!

Första tanken var att sluta ta medicinen och bara kämpa med mitt psyke utan den, men sen började jag tänka på hur dåligt jag mått på senaste, hur mycket jag redan kämpat för att må bra och för en gångs skull i mitt liv så känns inte allt lika jobbigt och mitt förhållande med Michael och de runt omkring funkar också bättre, så slutar jag ta medicinen just nu så är allt kämpande jag gjort förgäves och jag står på ruta ett igen.. Så jag bestämde mig (tillsammans med Michael) att mata Luna med flaska och ersättning istället, även om det tar emot så känns det som det rätta valet då en glad förälder resulterar i ett glatt barn!

Än sålänge har det gått jättebra med flaskmatningen. Han dricker ungefär halva sin måltid ur flaska och så ger vi resten via sonden, så om han fortsätter att öka mängden via munnen som han gjort nu så kommer sonden att tas ut inom väldigt kort 🙂


Nappen är också väldigt populär, den är en stor trygghet för honom 🙂 Fick en jättefin napphållare från Pimpim Designs, så skönt att ha så man kan ha koll på alla små nappar!

3 Comments

Home

Posted in BABY & CHILDREN, FAMILY, LIFE, LUNA, SINDY

Nu har vi äntligen fått komma hem 🙂 Luna har gjort så himla mycket framsteg under kort tid så vi blev hemskickade tidigare än vad man egentligen brukar ifrån neonatalen! 

Innan vi fick komma hem så fick jag och Michael lära oss hjärt och lungräddning för småbarn då små bebisar kan kräkas och sluta andas, och så har vi fått lära oss hur vi ska agera i vissa situationer som han skulle kunna bli utsatt för utanför sjukhuset, tex om han drar ut sin sond.

Att bli av med sonden är det sista steget han måste ta innan vi blir helt släppta från sjukvården, sen måste jag och Michael lära oss att bli bekväma utan att ha andningslarm på honom, men det är så himla läskigt med en bebis som är så liten då set är sjukt svårt att ens se hans andetag.. Men dag för dag försöker vi använda larmet mindre!

Snart är vi äntligen helt fria och jag längtar så mycket att jag snart spricker, känner mig så självsäker i min roll som mamma till mina barn så vill bara ta över dom från sjukvården så man slipper känna sig så himla bevakad hela tiden, för då är det lätt att känna att man ska göra fel när man egentligen är en fantastisk förälder på egen hand <3

1 Comment

Borta bra men hemma bäst

Posted in BABY & CHILDREN, DEEP THOUGHTS, FAMILY, LIFE, LUNA, SINDY

Idag hade vi möte med ett team från Karolinska sjukhuset som erbjuder hemsjukvård till bland annat prematura bebisar som är starka och stabila nog för att få vård av sina föräldrar i hemmet istället för att vara inlagd på sjukhus och ha bevakning samt få vård 24/7. Hemsjukvården kommer istället hem till barnet 2-3 gånger i veckan och hjälper till med vägning, mätning, mediciner/tillskott, sondmatningen/amning samt bidrar med andningslarm och andra hjälpmedel som kan behövas under tiden tills barnet är helt redo. 

Det som krävs för att ett prematurt barn ska få släppas från sjukhus är att de klarar av att vara utan andning/syre/puls/blodtrycksmätare, att barnet har vänt i vikt och går upp i en stadig hastighet (även att övrig tillväxt är normal), att barnet kan sondmatas utan att kräkas en större mängd samt även försöker amma mammans bröst, att barnet inte har för höga halter av gulsot och att barnet kan hålla en stadig temperatur mellan 36,7-37,2 utan att behöva en värmemadrass.

För Luna är det bara halterna av gulsot som måste ner lite till och sedan fortsätta nedåt utan att “sola” och att inte behöva värmemadrassen som krävs för att vi ska få åka hem! Som det ser ut idag så kommer han behöva “sola” tills imorgon bitti innan han är klar med den behandlingen och värmemadrassen är nu nere på lägsta styrkan så den ska vi prova stänga av inom någon dag eller så för att se hur han håller temperaturen, för den har varit lite på den lägre sidan men har börjat se stadigare ut 🙂

Jag frågade när dom tror att vi får åka hem och det kan bli så tidigt som på fredag men senast blir i början av nästa vecka! 

Även fast jag blev extremt glad av att höra detta och längtar mer än något att få komma hem så kunde jag inte hjälpa att bli ledsen samtidigt…. Har legat på sjukhus i snart 2 månader och nu ska jag få komma hem men inte få lämna hemmet tills läkarna anser att Luna är stabil nog för att slippa hemsjukvård, vilket kan ta flera veckor, allt beror ju på när sonden och andningslarmet (ett larm som är kopplat till honom för att prematura bebisar har lätt att sätta spy i halsen/lungorna vilket leder till att de inte kan andas) inte behövs mer och det är så himla individuellt för alla barn så ingen vet när han kommer vara redo att äta helt själv och inte behöva bevakas med larm. 

Får sån ångest över att behöva missa halva sommaren, snart har ju Ozzy sommarlov och jag hoppas med hela mitt hjärta att vi kan vara fria från all sjukvård och få njuta av hans lov med honom som en hel, frisk och fri familj <3

4 Comments

Milkshake

Posted in BABY & CHILDREN, FAMILY, LIFE, LUNA, SINDY

Idag är jag jätteglad! 

Vi har tränat jättemycket på att amma, små prematurer har nämligen inte lika lätt för att suga och även att få i sig så mycket mjölk som en “vanlig” bebis. 

Än så länge så har Luna bara velat ha bröstvårtan i munnen och orkar suga på den 4-5 gånger innan han har somnat igen (prematurer sover extremt mycket också…), men idag hände det plötsligt! 

Han låg vid bröstet och tog tag i bröstvårtan och började suga jättemycket från ingenstans, sen kände jag känslan av att mjölen skulle rinna till, och med ett par sprängfyllda överproducerande bröst så kommer det en väldigt stor mängd med mjölk som jag var rädd att han skulle sätta i halsen på, men han drack upp allt utan problem och har nu gjort samma sak två gånger.

Detta gjorde mig så glad för jag vill verkligen amma mer än något annat i världen, jag ammade Ozzy i 1,5 år och ville kunna göra detsamma med Luna. Jag tycker det är så himla mysigt och även det nyttigaste man kan ge sitt barn. Ersättning är också bra och fantastiskt att det finns, men kan man amma så tycker jag att man ska göra det 🙂


Han är så stark och en riktig liten krigare! Så jävla söt är han också, en chamör redan vid 4 dagars ålder <3

1 Comment

Fråga mig

Posted in DEEP THOUGHTS, LIFE, SINDY

Fick en request om att sätta igång en frågestund, det var ju så himla länge sedan och jag har varit så dålig på att svara förut men vill verkligen svara på era frågor denna gång då jag tycker det är ett bra sätt att visa er vem jag är 🙂 

Så ställ era frågor i kommentarsfältet till detta inlägg så svarar jag antingen med ett individuellt inlägg per svar eller samlade i ett inlägg, vi får se hur jag gör!

Jag och min älskling under en av mina få permissioner från sjukhuset ❤️

11 Comments

Luna

Posted in BABY & CHILDREN, FAMILY, LIFE, RELATIONSHIPS, SINDY

Först av allt så vill jag tacka er alla så himla mycket för alla gratulationer och även all pepp jag fått innan jag ens födde Luna, utan er hade jag inte klarat mig för ni har verkligen peppat mig till max och hållt min kämparglöd vid liv! TUSEN TACK <3

Luna Oden Sjöberg Niklasson föddes den 8 Juni kl 02:05 och han vägde 2280g & var 44.5cm. Han föddes genom en vaginal förlossning i v 34+2 som blev igångsatt pga att min njure mått väldigt dåligt för han legat i vägen för mina urinledare som lett till operation, infektioner och allvarlig blodförgiftning, detta fick min kropp att starta förlossning spontant redan i v 29 men blev lyckligtvis stoppad! 

Under min tid som sjuk och inlagd på sjukhus (6 veckor totalt) så har jag fått ta höga mängder med morfin för att klara av smärtan från min njure men även de konstanta infektionerna i min kropp (som även blev immun mot antibiotika), detta ledde till att vi var jätterädda för att Luna skulle ha allvarliga abstinenssymptom när han föddes, men efter extremt kämpande från min sida så lyckades jag dra ner mycket mer på mängderna morfin än vad läkarna ville att jag skulle, och nu efter 3 dygn i världen så blev hans abstinenskontroller avslutade då han inte visat några symtom av abstinens alls sedan han föddes och kommer inte göra det heller. Det är en sådan stor lättnad på mina axlar då jag haft världens värsta skuldkänslor angående det för att jag är den som utsatt honom för det, även om det är pga medicinskt behov.

Han har mått jättebra sedan födseln och är ovanligt stark för sin storlek, hans grepp och styrka i nacken har chockat alla läkare, men jag visste det hela tiden då jag känt att han varit mycket fysiskt starkare än hans storebror i magen och påpekat detta ofta!

Han behöver inte elektroder på kroppen längre för hans andning, puls och syrevärden är jättefina. Det enda hjälpmedlet han använder nu är en sond från näsan till magen som vi ger honom mat i (först fick han ersättning men nu har min mjölkproduktion kommit igång, så han äter enbart min bröstmjölk), och den kommer han ha tills han orkar amma en hel måltid för just nu är han så liten att han bara klarar att amma en liten stund, men det tränar vi på flera gånger om dagen och förhoppningsvis kommer han igång med det på heltid snart, annars tänker jag pumpa min mjölk och flaskmata honom istället 🙂

Varje dag blir han starkare och vi hoppas på att få komma hem så snart som möjligt så att vi kan starta igång livet som en familj på 4 istället för 3, och som det ser ut nu så kommer vi vara kvar i ca 2 veckor till innan vi får åka hem.

Nu vill jag börja så mycket jag kan med livet igen då jag fått ha det på paus från i princip allt medans jag varit sjuk, och jag har saknat att dela med mig av livet med er så därför vill jag starta igång bloggen nu igen! Mycket spännande saker är på g nu, bland annat nya livet med 2 barn, en helt ny lägenhet som vi flyttar till i slutet av augusti och sedan planering av vårat bröllop som ska ske i augusti nästa år, när jag och Michael firar 5 år tillsammans!

Vill avsluta detta inlägg med att ge min blivande man Michael den största elogen jag någonsin tilldelat någon, då han funnits där för mig genom vått och torrt igenom hela denna situationen och skött hela vårat liv utanför sjukhuset helt exemplariskt och verkligen sett till att jag fått fokusera på att bli frisk och på att kriga för Luna! Är så tacksam att jag har honom och är så himla taggad på dagen jag får gifta mig med honom. Han är verkligen kärleken i mitt liv och kommer vara det för evigt <3

7 Comments